Igår tog jag med mig Leslie, en av mina närmsta kollegor, att besöka barnhemmet igen. Både hon och jag blev rörda över att se dessa små krabater med så stort behov av närhet, de kunde knappt få nog. Bara att bli upplyfta ur sin säng och burna en stund var himmelriket för dem.
Kan ni tänka er att denna underbart söta unge höll på att säljas av sin mamma på en marknad här i Manila...?!?? Det är svårt att förstå och ta till sig! Jag ville knappt lämna tillbaka henne. ;)
Igår gjorde jag en god gärning och lämnade in ansökan om att bli fadder/sponsor hos Virlanie, vilket känns väldigt bra. Har tänkt på att det här med fadderbarn länge, men liksom aldrig fått tummen ur och inte vetat vilken av alla organisationer att stötta. Det känns kul att ha fått se Virlanie och träffat personalen live så jag känner mig trygg att de verkligen gör ett gott jobb. Nu ser framemot att få reda på vem "mitt" barn är. :)
Kramar o tankar till er alla!
Anneli
Sicken sötis. Svårt att förstå hur man kan bli så desperat att man försöker sälja sitt barn. Sjukt!
SvaraRadera