Idag fick jag ett mail från min rara kollega i Göteborg och hon gav mig något att tänka på, närmare bestämt ett kinesiskt ordspråk som jag tänkte dela med mig av...
"DU ÄR INTE DÄR DINA SKOR ÄR UTAN DÄR DINA DRÖMMAR ÄR!!"
Hmm.. jag fick fundera lite innan jag svarade henne, men såhär gick vår mailkonversation sedan:
A: "Först vet jag inte om jag höll med, eftersom jag tänker att man bör leva i och av varje minut o då bör man ju vara närvarande där skorna är... ;) Men jag antar att man kan ta vara på nuet samtidigt som man håller sina drömmar levande i huvudet. Och tycker man inte om vart man är rent fysiskt i nuet, kan man ju ta vara på stunden till att tänka på sina drömmar..."
Y: "Sicken ordvits..har inte tänkt på detta men helt rätt..jäkla kineser..dom förstår ju inte detta med nuet...!!"
Vad tycker ni?
Kan man leva i nuet om man inte är där skorna är?
Lever man i nuet om man alltid är där drömmarna är...?
Hmm.. dagens flumm-stund. :)
För övrigt så regnar det i Manila, men är ju varmt ändå.
Min dator har krashat på jobbet - snark!
Men vi får en ny medarbetare imorgon - äntligen! :)
Nu ska jag hem till crosstrainern! Sköt om er godingar!
KRAMAR
torsdag 30 september 2010
måndag 27 september 2010
Tokrolig helg!!
Hej alla,
hoppas ni har haft en go helg! Vad har ni hittat på?
Själv var jag ute en liten sväng i fredags, men kanske hemma vid 2-tiden. Får ett mindre trevligt uppvaknande klockan 8 på lördagsmorgon... Ett ihärdigt och väldigt högljutt hamrande o borrande i väggen intill gjorde att jag inte kunde sova en blund till, trots att kroppen definitivt ville. Fattar inte att det kan låta så mycket o varför VARFöR klockan 8 en lördag!!?!
Var inget annat val än att gå upp o ta sig utanför lägenheten innan huvudet gick i bitar! Efter att ha delat med mig av mina åsikter om detta oljud till receptionisten tog jag mig till Fort Bonifacio, där jag hade en lång o mysig frukost på Alexandres bageri, med min bok.
Sedan tog jag mig till spat o lyxade till med 2 timmars behandlingar - ah the life! :)
Klockan går alltid fort o helt plötsligt var det dags att göra sig fin inför kräftskivan. Drygt 200 personer var vi som samlades i Marriott Hotel för en skandinavisk kräftskiva. Tror aldrig jag sett så många skandinaver på samma ställe i Filippinerna tidigare. :)
Jag lämnade kameran hemma o tur var väl det såhär med facit i hand. Dock fick följande kort idag på mailen, där jag poserar tillsammans med April, Aisling, Andy, Karin och Isabel. Kommer tydligen hamna i någon tidning... VIP minsann.
Det bjöds på vin-mingel, snaps o snapsvisor, massa god mat (inte bara kräftor som tur var!), dessert, mer snaps o mer vin. Det e ju tur att man vet vad snaps handlar om, vissa av mina kompisar blev smått chockade av upplevelsen. ;)
Det var diverse spontan-underhålling på scen, varav vi fick upp Andy att sjunga ett par låtar o som han gjorde det sen!! Kors - han va helt grym! Körde tom. en sång på tagalog. Han fick stående ovationer.
De hade även lite lekar framme vid scen... självklart ställde jag upp i balongleken tillsammans med min svenske bordsgranne. (Ni vet den leken man gjorde på barnkalas, där man knyter ballongen runt foten o sen ska stampa sönder alla andras.) Så himla kul, troligtvis en av mina favvo-lekar. Tävlingsmänniskor var vi bägge två o vi hade en klar taktik; han körde defense o jag skulle attackera. Man fick alltså inte släppa varandras händer. Vi kämpade hårt men jag tror att vår taktik byttes någonstans på vägen o det var snarare jag som försvarade o jag kom på mig själv med att kanske tackla tanterna lite väl hårt emellanåt - oops! Men men, det var ju tävling o givetvis vann vi! :) Lycka o stort tumult vid vårt bord.
Förstår inte hur det går till, men på något vis lyckas alltid vårt gäng hamna vid det bordet med högst ljudnivå o med definitivt mest dricka. Det gladaste bordet! ;)
Vågar inte räkna efter hur många snapsflaskor vi gjorde åt kring vårt bord, det verkade komma nya hela tiden...
Aisling upptäckte även en snaps- o en vinflaska tillsammans med en limpa bröd i sin väska när hon kom hem...(!!) Behöver jag säga att hon e irländska..?! ;) Galet!
När kräftskivan rundades av så gick vi vidare till Republiq, en hyffsat ny nattklubb som låg vägg i vägg. Väldigt smidigt. April hade fixat in oss på gästlistan. Det var en galen men otroligt rolig kväll!! Det var inte svårt att hitta hem då solen var snäll o hade tittat fram för att ge oss upplysningar... ;)
Söndagen var desto tuffare... mama mia! Men ibland får man bara ta tag i sig själv! Så framåt 17 gjorde jag det.. haha. Aisling o jag gick o såg "Going the distance" på bio. Om ni inte sett den ännu - gör det!! Vi skratta så vi tjöt - grymt rolig! Sen skämde vi bort oss med middag på People's Palace.
Kan nog tänkas att det blir lugnt o tidigt i säng ikväll... kräftskivor sätter sina spår. Men det var det värt - hade en helt underbart rolig helg!!
Hoppas ni är lika nöjda med ledigheten som jag!
Nu får vi se till att njuta av den nya veckan vi har framför oss - full av möjligheter! Livet är få förunnat - vi bör ta väl vara på det! :)
Ha det bra alla goingar! Jag tänker på er!
KRAMAR
Anneli
hoppas ni har haft en go helg! Vad har ni hittat på?
Själv var jag ute en liten sväng i fredags, men kanske hemma vid 2-tiden. Får ett mindre trevligt uppvaknande klockan 8 på lördagsmorgon... Ett ihärdigt och väldigt högljutt hamrande o borrande i väggen intill gjorde att jag inte kunde sova en blund till, trots att kroppen definitivt ville. Fattar inte att det kan låta så mycket o varför VARFöR klockan 8 en lördag!!?!
Var inget annat val än att gå upp o ta sig utanför lägenheten innan huvudet gick i bitar! Efter att ha delat med mig av mina åsikter om detta oljud till receptionisten tog jag mig till Fort Bonifacio, där jag hade en lång o mysig frukost på Alexandres bageri, med min bok.
Sedan tog jag mig till spat o lyxade till med 2 timmars behandlingar - ah the life! :)
Klockan går alltid fort o helt plötsligt var det dags att göra sig fin inför kräftskivan. Drygt 200 personer var vi som samlades i Marriott Hotel för en skandinavisk kräftskiva. Tror aldrig jag sett så många skandinaver på samma ställe i Filippinerna tidigare. :)
Jag lämnade kameran hemma o tur var väl det såhär med facit i hand. Dock fick följande kort idag på mailen, där jag poserar tillsammans med April, Aisling, Andy, Karin och Isabel. Kommer tydligen hamna i någon tidning... VIP minsann.
Det bjöds på vin-mingel, snaps o snapsvisor, massa god mat (inte bara kräftor som tur var!), dessert, mer snaps o mer vin. Det e ju tur att man vet vad snaps handlar om, vissa av mina kompisar blev smått chockade av upplevelsen. ;)
Det var diverse spontan-underhålling på scen, varav vi fick upp Andy att sjunga ett par låtar o som han gjorde det sen!! Kors - han va helt grym! Körde tom. en sång på tagalog. Han fick stående ovationer.
De hade även lite lekar framme vid scen... självklart ställde jag upp i balongleken tillsammans med min svenske bordsgranne. (Ni vet den leken man gjorde på barnkalas, där man knyter ballongen runt foten o sen ska stampa sönder alla andras.) Så himla kul, troligtvis en av mina favvo-lekar. Tävlingsmänniskor var vi bägge två o vi hade en klar taktik; han körde defense o jag skulle attackera. Man fick alltså inte släppa varandras händer. Vi kämpade hårt men jag tror att vår taktik byttes någonstans på vägen o det var snarare jag som försvarade o jag kom på mig själv med att kanske tackla tanterna lite väl hårt emellanåt - oops! Men men, det var ju tävling o givetvis vann vi! :) Lycka o stort tumult vid vårt bord.
Förstår inte hur det går till, men på något vis lyckas alltid vårt gäng hamna vid det bordet med högst ljudnivå o med definitivt mest dricka. Det gladaste bordet! ;)
Vågar inte räkna efter hur många snapsflaskor vi gjorde åt kring vårt bord, det verkade komma nya hela tiden...
Aisling upptäckte även en snaps- o en vinflaska tillsammans med en limpa bröd i sin väska när hon kom hem...(!!) Behöver jag säga att hon e irländska..?! ;) Galet!
När kräftskivan rundades av så gick vi vidare till Republiq, en hyffsat ny nattklubb som låg vägg i vägg. Väldigt smidigt. April hade fixat in oss på gästlistan. Det var en galen men otroligt rolig kväll!! Det var inte svårt att hitta hem då solen var snäll o hade tittat fram för att ge oss upplysningar... ;)
Söndagen var desto tuffare... mama mia! Men ibland får man bara ta tag i sig själv! Så framåt 17 gjorde jag det.. haha. Aisling o jag gick o såg "Going the distance" på bio. Om ni inte sett den ännu - gör det!! Vi skratta så vi tjöt - grymt rolig! Sen skämde vi bort oss med middag på People's Palace.
Kan nog tänkas att det blir lugnt o tidigt i säng ikväll... kräftskivor sätter sina spår. Men det var det värt - hade en helt underbart rolig helg!!
Hoppas ni är lika nöjda med ledigheten som jag!
Nu får vi se till att njuta av den nya veckan vi har framför oss - full av möjligheter! Livet är få förunnat - vi bör ta väl vara på det! :)
Ha det bra alla goingar! Jag tänker på er!
KRAMAR
Anneli
fredag 24 september 2010
Trevlig helg!
eller TGIF som man säger här - Thank God It's Friday!
Hoppas ni får en härlig helg!
Ikväll blir det lite öl på Heckles med CJ o Aisling. Imorn hittas jag troligtvis slappandes vid Aislings pool under dagen o sedan blir det rejäl kräftskiva på kvällen. :)
Ledsen att jag varit så negativ här på bloggen - e ju snarare meningen att man ska bli glad av att läsa! Meeeen ändring på det!
Det har varit en tuff liten tid, men har insett att det är dags för mig att ändra inställning - kan ju knappast ändra på filippinarna... ;)
Njut av helgen o livet!
kramar till er alla
Hoppas ni får en härlig helg!
Ikväll blir det lite öl på Heckles med CJ o Aisling. Imorn hittas jag troligtvis slappandes vid Aislings pool under dagen o sedan blir det rejäl kräftskiva på kvällen. :)
Ledsen att jag varit så negativ här på bloggen - e ju snarare meningen att man ska bli glad av att läsa! Meeeen ändring på det!
Det har varit en tuff liten tid, men har insett att det är dags för mig att ändra inställning - kan ju knappast ändra på filippinarna... ;)
Njut av helgen o livet!
kramar till er alla
onsdag 22 september 2010
Sanningen, tack!
jag har nu fått ytterliggare bevis på att ärlighet inte betyder någonting i detta land...
I Harvey's frånvaro har jag blivit organiseringsansvarig för fotbollen. Det innebär lite pill och just på onsdagar behöver jag då dubbelkolla med klubben att det är ok med spel för kvällen.
I en timma (!) blev jag runtskickad till olika avdelningar innan jag till slut kom rätt. Då berättar stolpskottet, jag fått tag på, att vår plan är stängd månaden ut...(!!)
"Men det har jag redan sagt till Harvey" säger den.
Jag försöker då försvara min vän och förklara att han är i Europa och har antagligen inte fått det smset. Meeen...
"Jodå, jag skickade det i måndags och han svarade".
Fortfarande väldigt skeptisk försöker jag ta reda på hur exakt detta informationsflöde har gått till (något man lär sig är att bryta ner varenda liten rutin för att hitta kryphål). Men han står fast vid det han sagt.
Jaja, inte mycket att göra - jag levererar dessa tråkiga nyheter till spelarna och inser att vi alltså inte kommer spela nästa vecka heller. :(
Stunden efter får jag mail från Harvey som tycker det var konstigt och undrar varför planen är stängd...(!!)
Efter en kortare skype-chats utredning inser jag att jag än en gång blivit lurad i denna stad! Snark! Harvey har aldrig fått något sms, än mindre svarat!!
Antar att det är bäst vi dubbelkollar att den verkligen är stängd nästa vecka så vi inte missar fler underhållande spelminuter än nödvändigt!
Någon - GE MIG STYRKA!!!
Tror att jag ikväll är berättigad till både en och två chokladbitar!
I Harvey's frånvaro har jag blivit organiseringsansvarig för fotbollen. Det innebär lite pill och just på onsdagar behöver jag då dubbelkolla med klubben att det är ok med spel för kvällen.
I en timma (!) blev jag runtskickad till olika avdelningar innan jag till slut kom rätt. Då berättar stolpskottet, jag fått tag på, att vår plan är stängd månaden ut...(!!)
"Men det har jag redan sagt till Harvey" säger den.
Jag försöker då försvara min vän och förklara att han är i Europa och har antagligen inte fått det smset. Meeen...
"Jodå, jag skickade det i måndags och han svarade".
Fortfarande väldigt skeptisk försöker jag ta reda på hur exakt detta informationsflöde har gått till (något man lär sig är att bryta ner varenda liten rutin för att hitta kryphål). Men han står fast vid det han sagt.
Jaja, inte mycket att göra - jag levererar dessa tråkiga nyheter till spelarna och inser att vi alltså inte kommer spela nästa vecka heller. :(
Stunden efter får jag mail från Harvey som tycker det var konstigt och undrar varför planen är stängd...(!!)
Efter en kortare skype-chats utredning inser jag att jag än en gång blivit lurad i denna stad! Snark! Harvey har aldrig fått något sms, än mindre svarat!!
Antar att det är bäst vi dubbelkollar att den verkligen är stängd nästa vecka så vi inte missar fler underhållande spelminuter än nödvändigt!
Någon - GE MIG STYRKA!!!
Tror att jag ikväll är berättigad till både en och två chokladbitar!
tisdag 21 september 2010
Lägesrapport
Hej alla goa!
hoppas ni mår fint o njuter av hösten!
Här är inte så mycket att rapportera sen senast...
jag har varit sjuk det mesta o legat väldigt lågt!!
Det var en riktig däckar-sjuka o jag har inte orkat någonting!
Hade en kund över i förra veckan o det var väldigt kul, dock tråkigt att jag inte orkade så mycket som jag ville. Som tur var är Per väldigt förstående och snäll.
I lördags drog jag mig upp framåt kvällningen o mötte upp ett gäng för middag i Mall of Asia. Där har de fyrverkerier varje fredag och lördag och det är inget som snålas på. Luften var helt grå efteråt, men misstänker att det inte finns alltför många miljörättsgrupper i Filippinerna. Har inte sett några tecken på det tidigare iaf.
Efter middagen gick vi på "Supafest". Det var inte riktigt som namnet indikerar, utan en konsert med några olika artister. Först ut var Sean Kingston och sedan såg vi Kelly Roland. De var båda grymma, men publiken i Filippinerna kan inte vara någon höjdare att spela för... För ett folk som sjunger precis överallt annars, är det som att lägga locket på när man går på konsert. Tydligen anses det ofint att sjunga med artisten...(!!) Så vill man ha en lugn stund i Manila - gå på konsert! ;)
Efter Kelly Roland tyckte vi det räckte o drog hem.
I söndags käkade jag lunch med Aisling, CJ o Princess i Rockwell och middag med Per på Sofitel. Det var en lugn och trevlig söndag, men jag kände mig fortfarande lite klen.
Tror inte min ork återvänt riktigt ännu... igår höll jag på att flippa ur totalt på jobbet och första gången jag kände:
"JAG TYAR INTE LÄNGRE - JAG DRAR!!".
Lösningen blev några minuter på toa med djupa andetag!
Många utmaningar stöter man på när man jobbar med filippinare, men den största är att det är så svårt att lita på dem. Har ännu inte stött på någon som kan stå för sina misstag, utan det skylls alltid på någon annan. Det gör mig vrålarg! Ett misstag är ju inte hela världen, något att lära sig av - men stå för det människa!
Idag fick jag nya bevis på att de är helt opålitliga -
tjejen som "försvann" i slutet på april, när hon var sjuk visade sig jobba för en konkurrent sen i maj...
Jaha - var finns moralen o samvetet!!?!?
Det hoppade tydligen över Filippinerna!
Är rädd att jag blir skadad och att min förståelse kommer vara som bortblåst när jag är färdig här... Jag får se det som att det är meningen att jag ska testas - bara att bita ihop och lära mig utav läxorna!
Förutom dessa incidenter har jag det bra och jag ser verkligen framemot Skandinaviska föreningens kräftskiva på lördag!! 200 anmälda fick jag höra igår så det blir nog lajbans!
Jag tänker på er och hoppas ni har det bra!
KRAMAR i stora lass!
hoppas ni mår fint o njuter av hösten!
Här är inte så mycket att rapportera sen senast...
jag har varit sjuk det mesta o legat väldigt lågt!!
Det var en riktig däckar-sjuka o jag har inte orkat någonting!
Hade en kund över i förra veckan o det var väldigt kul, dock tråkigt att jag inte orkade så mycket som jag ville. Som tur var är Per väldigt förstående och snäll.
I lördags drog jag mig upp framåt kvällningen o mötte upp ett gäng för middag i Mall of Asia. Där har de fyrverkerier varje fredag och lördag och det är inget som snålas på. Luften var helt grå efteråt, men misstänker att det inte finns alltför många miljörättsgrupper i Filippinerna. Har inte sett några tecken på det tidigare iaf.
Efter middagen gick vi på "Supafest". Det var inte riktigt som namnet indikerar, utan en konsert med några olika artister. Först ut var Sean Kingston och sedan såg vi Kelly Roland. De var båda grymma, men publiken i Filippinerna kan inte vara någon höjdare att spela för... För ett folk som sjunger precis överallt annars, är det som att lägga locket på när man går på konsert. Tydligen anses det ofint att sjunga med artisten...(!!) Så vill man ha en lugn stund i Manila - gå på konsert! ;)
Efter Kelly Roland tyckte vi det räckte o drog hem.
I söndags käkade jag lunch med Aisling, CJ o Princess i Rockwell och middag med Per på Sofitel. Det var en lugn och trevlig söndag, men jag kände mig fortfarande lite klen.
Tror inte min ork återvänt riktigt ännu... igår höll jag på att flippa ur totalt på jobbet och första gången jag kände:
"JAG TYAR INTE LÄNGRE - JAG DRAR!!".
Lösningen blev några minuter på toa med djupa andetag!
Många utmaningar stöter man på när man jobbar med filippinare, men den största är att det är så svårt att lita på dem. Har ännu inte stött på någon som kan stå för sina misstag, utan det skylls alltid på någon annan. Det gör mig vrålarg! Ett misstag är ju inte hela världen, något att lära sig av - men stå för det människa!
Idag fick jag nya bevis på att de är helt opålitliga -
tjejen som "försvann" i slutet på april, när hon var sjuk visade sig jobba för en konkurrent sen i maj...
Jaha - var finns moralen o samvetet!!?!?
Det hoppade tydligen över Filippinerna!
Är rädd att jag blir skadad och att min förståelse kommer vara som bortblåst när jag är färdig här... Jag får se det som att det är meningen att jag ska testas - bara att bita ihop och lära mig utav läxorna!
Förutom dessa incidenter har jag det bra och jag ser verkligen framemot Skandinaviska föreningens kräftskiva på lördag!! 200 anmälda fick jag höra igår så det blir nog lajbans!
Jag tänker på er och hoppas ni har det bra!
KRAMAR i stora lass!
onsdag 15 september 2010
Puerto Galera
I helgen var vi i Puerto Galera, ett gäng amerikanare och jag. :)
Tidig start - kl. 05.30 drog vi iväg. Jacob som chaffis o ja som kartläsare, medan Dory o Izzy slumrade i baksätet. Gick lite på tok här o var inne i Batangas City där skyltningen e lika med noll o jag nästan lurade Jacob att köra mot enkelriktat... ;) Men till slut nådde vi vår lilla banca-båt.
2 dyk avklarades under fredagen. På första hade jag ett cyklop som immade och läckte in vatten mest hela tiden. Vid ett tillfälle fick Jacob dra mig åt rätt håll, då jag börjat följa efter fel grupp... såg inte så mkt! ;)
Vi tog oss lite massage under eftermiddagen innan hela gänget slöt upp för middag - 13 pers var vi o det snackades mycket amerikanska ambassaden draman.
Under lördagen hade vi The Canyons planerat som första dyk. Detta e ett driftdyk som nog kan jämföras med sköldpaddornas färd i "Hitta Nemo". Man åker liksom bara med, in o ut genom olika dalar typ. Jag var riktigt laddad för detta då jag hört så mkt om det innan och det var något helt nytt för mig. Vi gick ner rätt fort till 15 meter o det kändes direkt att strömmarna var starka, ja hade svårt att hålla mig bakom vår dykguide. Så när vi kom till ingången till själva Canyons var vi alla tvungna att bara grabba tag i korallen för att överhuvudtaget kunna hålla oss kvar. Nick, vår guide, tog första steget ut i canyons men Clay, som var efter, kunde inte ta sig ut. Nick pekade då mot ytan och vi avbröt dyket. Att ta sig upp innebar rätt mycket jobb då det var strömmar åt alla håll, men jag siktade på att hålla mig nära Nick. Det gick bra för mig, men vi upptäcker efter en stund att Jacob e borta. Otäck känsla men tänkte samtidigt att han om ngn i gruppen skulle fixa det själv, då han dessutom har egen dykdator. Det var skönt att komma upp, vi hade alla använt upp halva vår tank på 10 minuter...!! Första gången jag kände mig andfådd under vatten och som jag insåg att det inte bara är att ploppa upp till ytan o kippa efter luft. Viktigt wake-up call tror jag. Alla var lite skärrade när vi kom upp och det känns tryggt att veta att det inte var bara jag som tyckte det var lite otäckt. :)
Dyket efter blev ett avslappnat koralldyk i rätt grunt vatten, såg bland annat sting ray och en cool vattenorm.
ni kan spana in Jacobs bilder (då han har en del cool från dykningen) här:
http://www.flickr.com/photos/jacobindc/sets/72157624817930173/
När dyken var avklarade åkte de flesta hem, men Dory, Jacob, Izzy o jag hade en natt kvar. Vi tog en jeepney till Puerto Galera proper för att käka lunch o sen tog vi tri-cycle tillbaks. Alla fyra klämde vi in oss i en trike, det blev ett äventyr o vid ett tillfälle var vi tvungna att hoppa ur då den stackars motorcykeln strejka. ;)
Efter lite massage käkade vi god middag på en tysk restaurang - mums. Dock hade min bordsgranne mindre trevlig smak o beställde in en hel fisk - rosa dessutom. yiakk.
Därefter släppte vi loss de lurviga på ett av de enda vettiga ställena, dvs utan alltför många gamla gubbar o prostisar.
Regnade i söndags o vi bestämde oss för en tidig hemresa, efter lite svenska pannkakor till frulle. :)
Underhållande, spännande och mysig helg!
Tidig start - kl. 05.30 drog vi iväg. Jacob som chaffis o ja som kartläsare, medan Dory o Izzy slumrade i baksätet. Gick lite på tok här o var inne i Batangas City där skyltningen e lika med noll o jag nästan lurade Jacob att köra mot enkelriktat... ;) Men till slut nådde vi vår lilla banca-båt.
2 dyk avklarades under fredagen. På första hade jag ett cyklop som immade och läckte in vatten mest hela tiden. Vid ett tillfälle fick Jacob dra mig åt rätt håll, då jag börjat följa efter fel grupp... såg inte så mkt! ;)
Vi tog oss lite massage under eftermiddagen innan hela gänget slöt upp för middag - 13 pers var vi o det snackades mycket amerikanska ambassaden draman.
Under lördagen hade vi The Canyons planerat som första dyk. Detta e ett driftdyk som nog kan jämföras med sköldpaddornas färd i "Hitta Nemo". Man åker liksom bara med, in o ut genom olika dalar typ. Jag var riktigt laddad för detta då jag hört så mkt om det innan och det var något helt nytt för mig. Vi gick ner rätt fort till 15 meter o det kändes direkt att strömmarna var starka, ja hade svårt att hålla mig bakom vår dykguide. Så när vi kom till ingången till själva Canyons var vi alla tvungna att bara grabba tag i korallen för att överhuvudtaget kunna hålla oss kvar. Nick, vår guide, tog första steget ut i canyons men Clay, som var efter, kunde inte ta sig ut. Nick pekade då mot ytan och vi avbröt dyket. Att ta sig upp innebar rätt mycket jobb då det var strömmar åt alla håll, men jag siktade på att hålla mig nära Nick. Det gick bra för mig, men vi upptäcker efter en stund att Jacob e borta. Otäck känsla men tänkte samtidigt att han om ngn i gruppen skulle fixa det själv, då han dessutom har egen dykdator. Det var skönt att komma upp, vi hade alla använt upp halva vår tank på 10 minuter...!! Första gången jag kände mig andfådd under vatten och som jag insåg att det inte bara är att ploppa upp till ytan o kippa efter luft. Viktigt wake-up call tror jag. Alla var lite skärrade när vi kom upp och det känns tryggt att veta att det inte var bara jag som tyckte det var lite otäckt. :)
Dyket efter blev ett avslappnat koralldyk i rätt grunt vatten, såg bland annat sting ray och en cool vattenorm.
ni kan spana in Jacobs bilder (då han har en del cool från dykningen) här:
http://www.flickr.com/photos/jacobindc/sets/72157624817930173/
Underhållande, spännande och mysig helg!
måndag 13 september 2010
Subic
Här kommer lite bilder sen förra helgens tripp till Subic tillsammans med Dory, Jacob och Harvey. Där gjorde vi 2 dyk; USS New York (som var ett stort vrak med kanoner o grejer) samt The Barges (som var ett område med flera flottar där det växte fina koraller). De har jag tyvärr inga bilder från, men Jacob är duktig på att plåta och ni kan se hans undervattensbilder på: http://www.flickr.com/photos/jacobindc/sets/72157624895332696/
torsdag 9 september 2010
5-års jubileum
Idag firade VIA Travel Marine Inc 5-års jubileum.
Om det e något filippinare e galna i så är det mat och att posera framför kameran, så det var just så vårt firande gick till...
Välkomna till min blogg!
Hoppas ni har tålamod, för detta e helt nytt kapitel för mig o ja e inte direkt high-tec... ;) Men man lär så länge man lever o jag har tröttnat på den sega resdagboken.
Jag kommer fortsätta skriva om mitt liv i crazy-town Manila, mina resor och allt annat jag får vara med och uppleva. Förhoppningsvis något tätare uppdateringar än tidigare.
Häng med på RESAN vetja! :)
Jag kommer fortsätta skriva om mitt liv i crazy-town Manila, mina resor och allt annat jag får vara med och uppleva. Förhoppningsvis något tätare uppdateringar än tidigare.
Häng med på RESAN vetja! :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)