Förra helgen var jag och två kollegor från Göteborg ute på äventyr... Vi åkte till Caramoan Islands i Bikol. Ingen jättestor destination ännu, men det är där som Robinson/Survivor spelas in... lite fräckt tyckte vi. :)
Vi lämnade Manila fredag eftermiddag och hade en natt i Naga, ingen stad jag direkt rekommenderar någon längre tid i... Vi hittade ett ställe att käka på till sist, men sen blev det sängen efter en kopp te i den lilla kafeterian på hotellet - nån vildare natt bjöd inte Naga på.
Efter lite om och men fick vi dealat till oss att taxichaffisen, som körde oss från flygplatsen, skulle komma och hämta upp oss på morgonen efter för att ta oss till Talisay Port. Enligt vad jag hade läst så skulle den här hamnen ligga ca 1 timme utanför Naga, men lustigt nog såg alla ut som frågetecken när jag frågade efter den... Visade sig att jag uttalade Talisay något fel, betoning på i:et skulle det va! ;)
Kl. halv 6 ringer och smsar den här tjommen som ska köra oss... Då är han redan på hotellet, trots att vi bestämt halv 8! Något sömndrucket svarar jag att det var ju väl tidigt, men sen fick jag inte somnat om iaf. Snark - det blir sällan helt som man vill här, men vi var väldigt glada att han kom!
Resan tog ju något längre än en timma också och smått oroliga gjorde det oss att snubben inte riktigt verkade veta vart han skulle.
Det ordnade sig till slut - vi kom fram på minuten, till en hamn som enligt skylten hette "Sabang"... helt logiskt eller hur?!? Ja de underlättar sällan för turisterna här. Vi hade dock inte behövt stressa - båten var också försenad. Filippino time!
Tills sist var vi på väg och det var otroligt vackra omgivningar - det jag hann se innan jag somnade. ;) Havet var lite vågigt så resan tog ungefär 3 timmar till vår resort - totala resan är knappast gjord på ett kick. Men oj vad fint det var, kolla in; Tugawe Cove Resort!
Vi lämnade Manila fredag eftermiddag och hade en natt i Naga, ingen stad jag direkt rekommenderar någon längre tid i... Vi hittade ett ställe att käka på till sist, men sen blev det sängen efter en kopp te i den lilla kafeterian på hotellet - nån vildare natt bjöd inte Naga på.
Efter lite om och men fick vi dealat till oss att taxichaffisen, som körde oss från flygplatsen, skulle komma och hämta upp oss på morgonen efter för att ta oss till Talisay Port. Enligt vad jag hade läst så skulle den här hamnen ligga ca 1 timme utanför Naga, men lustigt nog såg alla ut som frågetecken när jag frågade efter den... Visade sig att jag uttalade Talisay något fel, betoning på i:et skulle det va! ;)
Kl. halv 6 ringer och smsar den här tjommen som ska köra oss... Då är han redan på hotellet, trots att vi bestämt halv 8! Något sömndrucket svarar jag att det var ju väl tidigt, men sen fick jag inte somnat om iaf. Snark - det blir sällan helt som man vill här, men vi var väldigt glada att han kom!
Resan tog ju något längre än en timma också och smått oroliga gjorde det oss att snubben inte riktigt verkade veta vart han skulle.
Det ordnade sig till slut - vi kom fram på minuten, till en hamn som enligt skylten hette "Sabang"... helt logiskt eller hur?!? Ja de underlättar sällan för turisterna här. Vi hade dock inte behövt stressa - båten var också försenad. Filippino time!
Tills sist var vi på väg och det var otroligt vackra omgivningar - det jag hann se innan jag somnade. ;) Havet var lite vågigt så resan tog ungefär 3 timmar till vår resort - totala resan är knappast gjord på ett kick. Men oj vad fint det var, kolla in; Tugawe Cove Resort!
Vi fick en jättefin villa, med grymme utsikt! Sängarna var supersköna och det kändes väldigt lyxigt! Nedan står jag på vår balkong - rätt fin bakgrund!
Dagen efter var det dags för island hopping, nedan står la jag på stranden där Amerikanska Survivor kommer spelas in nästa månad. Det är flera länder som spelar in här och bland dem finns lilla Sverige! :) Stranden var superfin, riktigt mjölig sand, men det märktes att det varit en del folk där tidigare.. Bl.a. hade de städat stranden, men bara slängt soporna bakom de första palmerna - tittade man efter såg det ut som en smärre soptipp. Men det kommer de nog fixa till innan tv-programmet.
Nedan är Gota Village - där filmteamen bor. Vanligtvis är det öppet för turister, men det stänger ner när det är Robinson-inspelning på g...
Tyvärr hade vi inte någon jättetur med vädret, men vackert var det ändå och när solen lyckades tränga igenom litegrann så fick vi se otroligt vackra färger...
På fjärde stranden var det dags för lunch, något våra kurrande magar såg framemot. Dock dränktes vår iver rätt rejält när det kom en störtskur och allt blev genomblött! Finns inte jättemånga ställen att skyla under mitt på en öde strand. I det ögonblicket kände jag att dagen skulle komma att bli väldigt lång om inte solen visar sig... jag frös som en tok och hade inga torra kläder kvar, planen var ett par stränder till och besök i Caramoan town. Trots besättningens svar om att det bara skulle ta några timmar till så insåg jag, efter viss erfarenhet i detta land, att den tiden nog kunde dubblas... Så jag frågade om det skulle vara möjligt att åka tillbaka istället, vilket tack o lov gick fint. Pia B hängde på och vi var väldigt lyckliga över detta beslut! Mina händer va blå och jag hade inte nåt torrt på kroppen, resten av gänget var tillbaka vid 19 och vid den tiden hade jag nog inte varit särskilt positiv.. ;) Brrrr...!!
Dags för avfärd och då visade sig den goa solen...
Bakom stranden vid vår reort låg det en lagun och efter den lilla träbron (robinson-stil :) låg villorna.
Hela logistiken var rätt beundransvärd - de fick två leveranser om dagen med allt möjligt. Inte ens tvätten av handdukar tog de hand om själva. Frukost, lunch och middag serverades och det fick förbeställas, utanför dessa tider var det svårt att få något annat då de antagligen väntade på leverans. Så vår taxi-båt tillbaka hade först tjänat som transportbåt av byggmaterial, rena handdukar, mat etc.
Självklart var båten försenad - det är verkligen en annan tidsrytm här. ;) Men när vi väl var på båten så stod hela personalen på stranden och vinkade farväl. Glömde säga att varje stuga hade sin egen butler, vår hette Alvin och han presenterade sig verkligen som "Butler Alvin". Detta tyckte vi alla tre kändes lite konstigt, han följde oss i princip vart vi än gick och det kanske inte var något vi alltid uppskattade, men bara att vänja sig. Den stackarn kunde knappt nån engelska, men han gjorde verkligen sitt bästa! :)
Butler Alvin vinkar med ett jättesmile i sin vita t-shirt - han var la sketaglad att bli av med oss! ;)
Att båten var försenad gjorde oss inte så jättemycket för vi tyckte vi hade gott om tid och dessutom hann vi ju njuta av värmen lite mer. Dock blev det drygt 1,5 timme till slut... Inte riktigt lika gott om tid skulle det visa sig, då båtresan dessutom tog längre än beräknat.
Men efter lite racer-körning av vår kompis taxi-chaffisen, som troget väntade i den tomma hamnen, så gick det fint och vi slapp nån längre tråk-väntan på flygplatsen. :)
Det finns ännu inte så många ställen att bo på här, Tugawe Cove byggdes bara förra året och de höll fortfarande på nu. Köket de använde sig av nu var bara provisoriskt och förutom att det byggdes ett nytt sådant så bankades det på fler villor, en infinity pool och gym/spa längst upp på toppen. Var ju lite väl mycket bankande för oss emellanåt, som ville ha en lugn stund på playan, men sånt man får ta på ofärdiga ställen. Kommer nog bli väldigt bra när det blir klart och det skulle va spännande att se hur det ser ut om några år. Verkligen helt fantastiskt vackert, men den krångliga resan förtar ju förstås lite. Men vill man bara softa och ta det lugnt, då är det verkligen da place to be - du kan inte göra annat!! :)
När vi kom tillbaka så tog vi oss varsin raggardusch på flygplatstoaletten och åkte direkt in till Greenbelt o allas vår favvo-restaurant; People's Palace. Tänk va mycket reklam jag gjort för den här på bloggen... haha. Pia B som var i Manila 10 dagar hann med hela 4 middagar just här! Hungriga var vi som ni ser... ;)
Trots inte helt perfekt väder, så var det en fantastiskt skön helg!!
