GLAD MIDSOMMAR!!!!!

Känns nästan lite som svensk midsommar här också, iaf om man tittar ut genom fönstret - regnet vräker fortfarande ner. Eller ja, kanske lite värre än svenskt midsommarregn...
Idag firas Manila Day och det betyder helgdag, för de som har turen att jobba i det området vill säga. VIA Travel är en av de lyckostarna och för att vidare förklara exakt HUR tursamma vi är, så liggar Makati-området på bara andra sidan vägen från oss och de får alltså snällt gå till jobbet idag. Osis!
Men jag tänker då inte röra mig många meter, dörren kommer förbli stängd och det jag ser av omvärlden, ser jag från mina fönster och det räcker gott o väl en dag som denna. Översvämningen från gårdagen hade nästan helt sjunkit undan 10-tiden och bogserbilarna kom fram för att försöka städa undan de bilar som stod kvar lite härs o tvärs på gatorna. Vid lunch-tid var det redan översvämmat igen (!!) och något uppehåll kan vi nog glömma idag.

Men jag klagar verkligen inte - jag är torr om fossingarna och behöver knappt ha igång airconen då regnet kyler ner ändå. Så jag kan nästan säga att jag njuter av tystnaden... Självklart hör jag fortfarande trafiken (av blandad karaktär, ganska säker på att fordonen här inte behöver genomgå regelbunden besiktning!), regnet o bilar som kör igenom översvämningen, barnen som stojar o leker i "floden", skälliga hundarna (som borde skjutas minst en gång om dan!), tåget (med den troligtvis mest högljudda signal som finns) och grannarna som slämmer i dörrar o springer i korridoren m.m. m.m.

Men jag kallar detta Manila-tystnad och tycker jag har det ganska bra idag.

Jag tänker på er och hoppas ni får ett riktigt fint Midsommarfirande, vart ni än befinner er!!

KRAMAR anneli

Hur ska du ta dig hem från jobbet idag?

Utanför vårt kontor knackade vattnet på dörren och bad nästan om att få komma in... Då vi alla minns Ondoy för snart två år sen åkte det mesta av utrustningen så högt upp som möjligt.
Själv har jag haft fullt upp under dagen och inte varit helt uppmärksam på hur mycket regn det öst ner, så när jag väl kom på tanken att dra mig hem var det inte så mycket att välja på...
På med flip-flopsen, regnjackan o positiva tankar och trotsa vattnet med att vada hem. TUR att jag inte har alltför långt att gå, nog så tillräckligt dock!!
Första gången jag sett dessa MÄNGDER och det var en upplevelse, ett äventyr som jag nog kommer skratta åt många gånger. Jag hoppas dock att det kanske kan räcka med denna gången och att jag slipper det i framtiden!!!

Manila är ju en rätt stor stad som de flesta vet, en sådan stor stad borde ju ha gatubelysning kan tyckas - men se det, det skulle ju vara att kosta på. Elektricitet är dyrt och politikerna har alldeles säkert något bättre att lägga pengarna på, som kanske lite extra bling-bling ljus vid jul eller nåt... Det är ju populärt. Inte jättepopulärt hos mig just ikväll, jag hade gärna haft lite gatubelysning när jag hade vatten till knäna och vadade hem i mörker.
Jag är dock väldigt TACKSAM att jag slapp se någon råtta simma om mig, räckte gott med de sprattlande kackerlackorna som jag inte är så värst förtjust i ens till vardags... Jag är också tacksam för att jag inte skadade mig i de många nivåskillnader och diverse skräp/avfall/brädor o dyl. som nu flyter omkring, då jag knappast såg "botten" i "floden". Trottoarer är också onödigt lyx och de är i stort sett obefintliga, så folk vadar fram mitt i vägen. Fordonen som vill komma fram är antingen översvämmade och blockerar vägen, eller så brummar de fram i snigelfart, så om igen - SKÖNT att jag bor nära och kan gå hem!
Ytterliggare tacksamhetstankar går till att jag nu i denna stund är nyduschad (skrubbad!!) och sitter i min lägenhet sex våningar upp!! Ska mycket till om vattnet knackar på dörren här.

Men man vet ju ALDRIG vad som händer i Crazy Town...!

Tomhet

Tesan har idag lämnat Crazy Town. Det känns lite tyst och öde i lägenheten, men jag visste ju att jag bara fick ha henne till låns och jag är otroligt glad över de roliga veckorna vi haft! 

Det är dock inte bara jag som tycker det är tråkigt - hela Manila gråter floder, så mycket att grannarna har tagit fram båten för att ta sig fram på gatan...

Jag kommer uppdatera mer en senare dag, det finns X antal kort som ska kollas igenom och en hel del intryck som ska bearbetas.

Vi har uppfunnit ett nytt verb: Intrycka. Tesan är väldigt bra på det, men jag borde syssla med det oftare, ta det lite lugnt och tänka igenom vad jag faktiskt får se och vara med om varje dag. Intrycker jag lite oftare kanske jag bättre kan förstå och se hur häftigt allt är som jag får uppleva.

Mer intryckande till folket!

Idag ska jag ägna dagen till att CHILLA; sova, vila, läsa, intrycka, fika, lyssna på Norah Jones, sova lite till och kanske kanske dra mig iväg till spat för en massage.

Jag tänker på er!! <3

Boracay - Himmelriket på jorden!

Trikefärd innan...

Himmelriket!!

 

Kvällen innan vi drog lyckades jag dra till nacken på någe vis o ovan ser ni resultatet - sne nackspärr!! Jag lovar - jag står RAKT!! ;)

 

Best friends!!! <3 

Best friends!! :)

Segelutflykt till Puka Beach med ryssar o spanjorer...

 

Magisk solnedgång!

Boracay avslutades med några drinkar på Reggae Bar tillsammans med våra spanjor-polare - mycket fint!!

Anledningen...

till att mina uppdateringar dröjer ser ni här:

För en vecka sen mötte jag underbaraste Tesan på flygplatsen!!!

Hittills har vi varit på Boracay o badat, solat, sovit, ätit, badat o solat lite till, druckit paraply-drinkar i solnedgången o dansat till goa låtar i sanden. En kväll fick vi se en helt helt magisk solnedgång från Puka Beach. I Manila äter o dricker vi gott, pratar o skrattar massor och skrattar o pratar lite mer. Tesan var och kollade på fiskar i Ocean Park idag medan jag jobbade och imorn åker vi till Bohol för nya äventyr...

Jag kommer med fler uppdateringar så småningom, men just nu njuter jag bara av att ha min bästaste vän här hos mig!! Det är lycka det!! :)

Jag tänker på er alla och hoppas ni njuter av era fantastiska liv!!

KRAMAR

anneli