Förutom jobb o fotboll så fick jag vart hos tandläkarn för kanske sista gången i Manila och nu är även nedre tråden borttagen och min mun är skrotfri! :) I lördags mötte jag upp CJ för brunch på Sala Bistro i Greenbelt och det var supergott som alltid och väldigt roligt att tjöta med CJ igen. Därefter var jag hos frissan för lyxbehandling. Tog dryga tre timmar så ni förstår ju! De hade iofs en utmaning när de började... ;) Kvällen avslutades med en middag på People's Palace där jag hade skype date med Sandra "in the sun". Mycket mycket trevligt!
Är annars lite tjurig eftersom de stängt av internet för mig hemma i lägenheten, servicenivån där jag bor blir allt lägre och jag blir allt tjurigare av att komma hem... Meeeen, knappt två månader klarar jag allt! De ska inte få knäcka mig! ;)
I söndags döptes Gian, min kollega Rossels son, och jag var där. Det är ju ett spektakel, det får jag säg. Kl. 10.30 skulle det börja i kyrkan och jag var 10 min sen då jag inte hittade rätt med en gång, men det gjorde la inget - jag var ändå först..!! Filippino time! Sen fick jag sitta där i en halvtimme drygt o hålla för öronen då de hade nån slags barnmässa och stod o skriade i mikrofonen. Efter det var det dop och jag förstod ju inte mycket, men först verkar det som att de hade nån slags föreläsning innan prästen kom in. Varmt som attan var det, sommarn är här, och jag bannade mig själv för att jag glömt ta med mig vatten. När det var över hade jag förhoppning om att kunna smita, men icke - Rossel hade fixat plats åt mig i en av deras bilar... Det var bara att snällt följa med! Jag var förberedd på vad som väntade, men jösses - jag begriper INTE varför de ska spela så hög musik på ett dopkalas! Jag fick smått panik, men stoppade papper i öronen vilket dövade något - men att prata med varann är ju bara att glömma. Den stackars ungen lyckades ändå sova rakt igenom allt ståhej. Ja jisses, det är tur att det inte är dop varje dag för jag var helt slut när det var färdigt. Förutom den konstant höga ljudnivån är det väldigt svårt att prata med nån vid såna här tillställningar då de bara fnissar så snart jag öppnar munnen, de vet liksom inte hur de ska bete sig när det är en utlänning med... Efter en sväng till mataffärn så blev det en lugn hemmakväll!
Hade ett inlägg på g förra veckan, men blev smått trött när de 17 bilder jag laddat upp helt försvann... Ska göra ett nytt försök så att jag får upp lite fler bilder från NZ här på bloggen, men så länge så lägger jag upp ett par från vår underbara kajakpaddling i Abel Tasman Nationalpark. :)
Ha det gott - jag tänker på er! Kramar i massor!
Det låter väldigt konstigt att ha så hög musik att man inte kan prata med varandra. Hur står man ut liksom.
SvaraRaderaKorten var riktigt härliga. Vill se meeeer!
fina kort! hm, någon som har lärt sig att hålla kameran rakt. dra å bada... ;)
SvaraRadera