Fina daegan nedan, Melanie, damp ned i Manila förra lördagen och det var väldans kul att se henne igen! Senast var i Sydney förra året, när jag och Emsan var där. Men nu flyttar hon minsann tillbaka, hem till Tyskland, efter nästan 5 år i underbara Sydney. Väldigt roligt att hon passade på att stanna till hos mig på vägen.
Söndagen inleddes med champagnebrunch på Sala Bistro, lyxigt! :)
På måndagskvällen fick vi vår spa-tid - göttans!
Fattar inte varför det ska va så förgrummans kallt inomhus bara!
Mel är ännu inte acklimatiserad, så hon njuter av kylan inne. ;)
Vi avslutade med cocktails och smarrig middag på People's Palace. Var annars..?!! ;)
Tisdagkväll lämnade jag Mel för middag med besökande chefer från Stockholm. Vi slängde i oss buffén på Sofitel och hade en trevlig kväll. Trafiken var fruktansvärd dock och det blev en sen kväll.
På onsdagen hade vi helgdag här, men inte blev det sovmorgon för det. Vi hade bokat en tur till Corregidor, en ö som ligger utanför Manila och som spelade en stor roll i 2a världskriget.
Kl. 07.00 skulle vi infinna oss för att komma med båten kl. 07.30. Vi fick tag på en taxi som visste precis vart det var... jo tjena - när han åkte förbi Sofitel och sakta ner, misstänkte jag att han redan tappat bort sig. Men tror ni han skulle berätta detta? Eller fråga om vägen? Nejdå! Istället tar han oss till ett ställe, visserligen vid vattnet, men där det knappt finns en människa - än mindre en båt. Där finns några bänkar och en liten resturang, men ingenstans finns namnet på det företag vi bokat med. Där tycker han ändock vi ska gå av. Det tycker vi är bra konstigt, så frågar smått förundrat:
- but there is no boat... and no ticket office...
- for a while, you wait there...
säger han o pekar på en av bänkarna.
Nä nu jävlar blir jag arg - kl. är nästan 7, vi har redan betalt våra biljetter (jag har inte fått något kaffe) och den pajasen tänker släppa av oss mitt i ingenstans! Jag ger honom adressen igen och visar att vi inte ens är på rätt gata. Han säger då att den "nya" terminalen är här - i ingenstans, men börjar muttrandes motvilligt köra tillbaks. Tror ni man ens får höra honom be om ursäkt? Knappast!
Tänk om vi varit turister och litat på taxichauffören, som man gärna vill göra eftersom man tycker ju att de borde veta, eller annars åtminstone förklara att de inte vet. Det hade vart just snyggt. Så som jag sagt många gånger förut - lite inte på någon i det här landet!!
Hursom, lite trötta efter den stökiga starten kom vi fram till rätt ställe och Manila bay kan vara ganska fint på morgonen. ;)
Så här sur kan man se ut när man fått reda på att morgonkaffe bara är att glömma... Vem sjutton kom på 3-in-1 som nescafe? Yiakk!
(3-in-1 = mjölkpulver, socker och liten skvätt kaffepulver).
Självklart gick inte båten när den skulle heller - filippino time. En timme senare var vi på väg, gjorde oss inte så mycket egentligen då vi passade på att sova. ;)
Detta var en äkta sightseeingtur och det finns bara ett företag som får köra denna turen, vilket betyder att det inte är jättebilligt men att man inte heller går fel nånstans. Efter båtturen så blev vi placerade i bussar som man sedan hoppa ur och in under hela dagen. Alla hade en nummerlapp på sig och exakt samma plats i bussen hela tiden. Rätt komiskt faktiskt och egentligen inget för mig, men det var en intressant tur. Corregidor är strategiskt placerad och måste passeras om man ska till Manila med båt. Här var tydligen en riktig liten egen värld förr och militären som bodde här hade det bra. Under dagen fick vi lära oss mer om kriget och om Corregidors roll i det hela. Mitt minne är ju uselt så kommer inte gå in på några detaljer här, men kan säga att det är väl värt att åka för en dag om man är i Manila och intresserad av historia! I buss nr 3 hamnade vi och tror vi hade typ bästa guiden, men vi funderade nästan hela dagen på om det egentligen var en kille eller tjej... Något man aldrig kan vara riktigt säker på här. ;)
En av de gamla barackerna
Spana in våra nummerlappar... :)
Grymmevarmt var det denna dag, men dagarna innan regnade det så vi hade tur!
Det fanns tom. en minnesplats för japanerna, vilket kan anses som lite konstigt men den syns nedan.
Vid 4-tiden var vi tillbaks i Manila och vi beslöt oss för att gå till Sofitel för en lyxkaffe och se solnedgången - rätt nice!
På kvällen sparkade jag boll, men mötte senare upp Mel och hennes nyfunna vänner på Handlebar. Haha.. hon är rolig - är i Manila ett par dagar och har redan hunnit skälla ut taxichaffisar och träffat nya vänner.
På torsdagskvällen hade jag lovat Mel sushi, så vi begav oss till Sugi och frossade tillsammans med Eva som är tillbaka på semester. Efteråt hamnade vi på People's Palace för en cocktail, där Mary också joinade innan vi begav oss till M-Cafe, som brukligt en torsdag. ;)
En kul kväll, men en seg fredag!
the swedes - återförenade!
Vid halv 2 kom Mel in på kontoret för att hämta med mig till flygplatsen - en helg i Boracay väntade. Som vanligt var det köer överallt och när vi väl kom fram till incheckning får vi höra att vår flight är inställd... Vi kunde bli ombokade till Kalibo istället, men då väntar en 2-3 timmars lång (och galen) bussresa innan vi kommer fram så det var inte jättelockade.
Efter att ha argumenterat ett tag så vips var vi ombokade på ett tidigare plan och blev nu eskorterade hela vägen igenom ända fram till gaten där vi var de sista till att gå in - yeah!! Måste säga att vi vann en liten vinstlott där. Därför kan man se väldigt lycklig ut, trots att man egentligen är asabasatrött! Nedan är vi i trike och båt, på väg till da paradise... :)
Vi kom fram lagom till solnedgången och började med ett dopp i havet och en middag på Aria - mycket fint! :)
Därefter var jag bara tvungen att sova en sväng - var helt slut och det tog mig 2 sekunder innan jag snarkade!! Sov lite längre än jag tänkt och klockan var nog 23 innan vi gav oss ut igen - direkt från sängen verkligen! Men vem bryr sig - semester! ;)
Det hela började väldigt sofistikerat med varsin drink och vid ett bord utanför dunket så vi skulle kunna prata med varann, men det gick snabbt utför...
Drinkarna kostade 15 spänn - vete sjutton va de hade i dem, men ont gjorde det dagen efter! ;)
Vi träffade massa roligt folk, varav vi allra troligast var äldst i sällskapet!! Men jösses va gör det, man är ju inte äldre än man gör sig. ;)
Vi började lördagen med en STOR och smarrig frulle hos lustiga gamla damen i Real Coffee, mums! Mitt favvoställe - home of the calamansi muffin! Sen slumrade vi på varsin solstol resten av dagen, innan det blev dags för en paraplydrink till solnedgången.
Efter det blev det massage innan vi gjorde oss redo för en ny kväll i vimlet. Middagen intogs på Zuzuni, som tyvärr gjorde mig lite besviken. Det har varit en av mina favvosar och får erkänna att deras daiquiri fortfarande är oslagen, men maten var ingen hit denna gång. Dessutom spelade klubben bredvid galet hög musik som störde rätt bra.
Efter middagen så gick vi till Summer Place igen för några drinkisar. Där träffade vi på Tim, en av "Swedish Wikings" som jag mötte i Singapore. :) Jag hade mailat honom lite tips på Filippinerna och sen visade det sig att vi skulle till Boracay samtidigt, mycket roligt. Men eftersom telefonnätet här (och min telefon) är knäppis så gick inga av hans sms fram, tur att det inte finns alltför många ställen att gå till i Bora så att vi sågs iaf. :)
(Om någon annan har smsat och jag inte svarat så betyder det alltså inte att jag har blivit en nochig snobb - utan att jag helt enkelt inte fått dem!!)
Hahaha.. älskar bilden nedan, spana in snubben i bakgrunden!
Dans i sanden - me like! :)
Boracay = galenskap!
Jag hade dock lärt mig av kvällen innan och det var ett kraftigt förminskat alkoholintag under lördagen - men i säng var vi ändå inte förrän det nästan börjat ljusna... ;)
Väckarklockan ställdes på kl. 9 så att vi skulle hinna med hotellfrukosten och sen somnade vi om i solstolarna. Det gjordes inte många knop, gick iväg för lite lunch och sen tillbaks till stranden.
Sista kvällen var kommen och Mel tog med mig på finmiddag till Fridays som ligger vid station 1, andra sidan av stranden. Det hade börjat regna så vi tog en trike, vilken visade sig vara en riktig disco en och vi hade en väldigt rolig resa. Väl framme så började det riktigt ösa ner och vi var väldigt glada över att sitta under tak. Jag började frysa men fick som tur var låna en handduk... Hur ska jag klara att bo hemma i Sverige om jag fryser i Filippinerna?!? ;)
Middagen var ljuvlig och det var en riktigt mysig kväll! Vid 21-tiden hade vi stämt träff med lite folk vi träffat tidigare, bl.a. en trevlig finne, som drog med sina 2 finnekompisar. Vi satt på Bombom bar å lyssna på live musik och tjöta - mycket fint!
Vi hade världens roligaste servitör - värsta flummet nånsin! Helt plötsligt pratade han svenska..!! Visade sig att han bott i Sverige när han var 2 år... vet fortfarande inte om han drev med oss fullständigt eller inte, men kul var det och jag skrattade som en tok!
Även Tim och hans polare, som anlänt från Sverige tidigare på dan, joinade oss så småningom.
Vi gick vidare till Summer Place igen och där blev det mer tokskratt... Tims polare var himlans roliga och Emil (ligger ner) skulle kunna bli nästa Björn Gustavsson - jag skratta så jag fick ont i magen!
Nedan visar Emil en "tripphop" :)
Emil tyckte också det var jobbigt att se alla dessa äldre gubbar med små filippinskor och bestämde sig för att göra en insats... Han går därför över till bordet intill och börjar dansa med dem, varpå äcklisen går. Heja!
Ja jösses, det blev ytterliggare en sen kväll och jag fick knappt 2 timmars sömn innan det var dags att fara till flygplatsen. Sletna var vi, men oj vad kul vi hade! Vi hann med frukost hemma hos mig innan Mel for till flygplatsen igen för att åka vidare till Hongkong och själv for jag till kontoret. Jag kämpade mig igenom dagen och det gick rätt bra, men däckade självklart när jag kom hem. Få lägga sig i sängen när man är så vrålanstrött är nog bland det bästaste som finns!
Det var jättekul att ha Mel här och efter den här veckan har vi många minnen att skratta åt! :)
Goding!
Hoppas allt är bra med er därhemma! Jag tänker på er och längtar allt efter er!
KRAMAR
anneli
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar