The Pinnacles

Förra veckan var jag i Perth och resan dit blev lite av ett äventyr...!! Det är lite av en sport för mig att hitta billigast möjliga biljetter, även om de sällan är de mest bekväma resorna. Denna gången bokade jag: Manila - KK (Kota Kinabalu, Borneo), KK-KL (Kuala Lumpur), KL - Perth.
En av lurigheterna med att flyga lågprisbolag är att de inte tar något som helst ansvar vid ev. förseningar, så jag visste att detta var lite av en chansning då jag hade två byten som var tvungna att klaffa... Meeeeen man måste ju våga chansa, eller hur?!? ;)

Började ju sådär,  blev 1,5 timmar försenad från Manila...!! Tydligen för att Vietnams president tvunget skulle flyga samtidigt o skapade lite kaos i luftrummet. Snark! Insåg snabbt att resan inte skulle bli helt lätt, men när man inte kan påverka någoting själv så är det ju lika bra att chilla.
Väl i KK så rusade jag bort mot check-in men flyget jag bokat hade precis lyft... Jag hade dock för mig att det gick ett till som också borde kunna ta mig till KL i tid för nästa flyg. Jag blev hänvisad till biljettdisken, som säger att: -Nej det är för nära avgång så vi kan inte sälja nån biljett.
Som TUR är har jag lärt mig läsa folket här o vet att de ofta säger saker mest för att de är osäkra och inte orkar/vill... (Om inte flyget gått, och det finns platser kvar, så klart att de kan sälja en biljett!!) Så efter lite snack var ny biljett införskaffad och jag rusade tillbaka till check-in och igenom security, bara för att upptäcka att även detta flyg skulle bli något försenat. Inte mycket, men nu var minutrarna dyra!! Missade jag flyget i KL så skulle jag bli tvungen att stanna där en dag och det lockade INTE..!! Vi kom iväg efter en stund och självklart fick jag en plats längst bak, då jag säkerligen köpte sista biljetten! ;) Började nu känna mig aningen stressad då jag var så nära, men ändå kände att klockan tickade väl fort. Ville verkligen komma med nästa flyg!! Men som sagt, inte mycket jag kan göra åt saken när vi är uppe i luften o flyger så jag sov en stund.

När vi väl landat i KL så inser jag att det kommer ta mig säkert en kvart att komma av, då vi snackar Asien o ALLA ska av på samma gång, men sen går i snigelfart och stoppar upp alla bakom som gärna önskar gå lite fortare. Jag frågade om de tänkte öppna bakdörrarna, men självklart inte. Såg därför ingen annan lösning än att tränga mig före, så jag började sick-sacka mig framåt i planet; "Sorry, have another flight to catch, excuse me, have another flight, excuse me, sorry..."
Sådär gick jag genom HELA planet!! :) All cred till mina medpassagerare som släppte fram mig!! Sen började nästa mission, att ta mig bort till check-in snabbast möjliga!! Som tur var slapp jag immigration, eftersom detta var inrikesflygning, så det sparade ju lite tid. Jag fick fatt på en trolley, slängde på väskan och RUSADE igenom hela flygplatsen!! Jag visste att jag var sen, hade ca 45 min till flighten skulle gå, och självklart skulle check-in disken ligga längst bort i terminalen. Skam den som ger sig - jag sprintade som värsta Usain Bolt o var framme på 5 min, men när jag hystade fram passet säger check-in herrarna: Det är STÄNGT!!!
NEEEEEJJJJ!!! SNÄÄÄÄÄLLLLAAA!! Jag försökte hitta andningen igen och med viss desperation försökte jag förklara vad som hänt och bad nästan på mina bara knän. Med Ryanair hade det här ALDRIG gått, men utan att visa något tecken på vänlighet så lyckades snubben fixa fram ett boardingkort... Och det gjorde honom till världens snällaste just då!! :) Jag gick från nästan knäckt till helt lycklig!! Med skärpa i tonen säger han åt mig att SPRINGA - boardingen har börjat!! Yes sir!!
Jag fortsatte mitt springande, genom security och ända bort till gaten, sprang så fort så väskan gick sönder. Jag hann... jag kom banne mig med!! Trots att jag var totalt genomsvett så satt jag bara o log... haha.. helt otroligt!! Kändes lite som jag vunnit en guldmedalj i en stor tävling och två-tre timmar in i flighten kom jag på mig själv ännu sitta med samma fånleende och kunde knappt fatta att jag faktiskt var med!! Yihaa!!
Det var ett  äventyr som heter duga och det gav en verklig adrenalinkick av att ha klarat av det, men det är inget jag rekommenderar!! Kommer inte skriva något avtal på detta, men jag kommer undvika alltför många byten när jag flyger lågprisbolag framöver... ;)

Hursom jag kom fram som jag skulle och trots att jag var trött som skam så var jag nog gladast av alla på planet tror jag! :) Karl kom o hämtade mig och bjöd mig på värsta goa frukostbuffén med finaste utsikten, vid stranden i Fremantle. Fatta jag var glad över att ha kommit fram!! :)

Det var en riktigt go slappardag med en sväng till Fremantle Market, promenad vid floden, thai-middag och bio. På söndagen så skulle vi ut med båten på havet, vilket var premiär för Karls båt. En jobbarkompis hade sin båt med så det kändes tryggt att ha bogsering nära till hands om något skulle gå på tok.. ;) Jobbarkompisen hade varit ute många ggr och hade full koll, mer än vad man kan säga om resten av gänget. Karl, Fraser och jag hade noll koll!! 

Jag hjälpte dem backa ner båten i havet, vilket de verkade ganska lättade av att slippa.. ;) (Lustigt att grabbar ska ha så svårt för att fråga om lite hjälp!!) 

Väl i vattnet, så hamnade Fraser i den "erfarna" båten och jag med en Karl som såg cool ut men faktiskt erkände att det var det minsta han kände sig... ;) Vi tog oss ut iaf., till ett ställe som skulle vara bra för att fiska. Dock inser vi att allt bete är i andra båten..! Vi försöker komma nära och kommunicera med dem,  men ingen av dem hör eller fattar vad vi håller på med. Karl ger upp och erkänner också att han är lite nervös för att bli upptäckt av polis, då man egentligen måste ha licens för att köra båt i Australien. Man måste ha tillstånd för nästintill ALLT man ska göra.

Vi fick se en fena dyka upp nära båten och blev lite rädda att det skulle vara en stor haj, då de haft en hel del attacker på sistone, men det var en söt delfin. Phew!! :) Det var ganska vågigt på havet och vi insåg att vi hade åkt ganska långt ut, men det gick fint och vi hittade tillbaks till slut. Båten lastades upp igen och sen käkade vi den goa picknicken som lyckligtvis vår båt fått med sig, haha. Mycket hellre picknick än fiskebete!!! :) 

Sen tog vi en promenix och slappade på stranden för att vänta in storfiskaren Fraser, som var mycket nöjd med sitt val av båt/sällskap. ;)

Värsta fina stranden!

En dag lånade jag bilen och åkte på en roadtrip.

Styrde kosan norrut och körde ca. tre timmar för att komma till The Pinnacles. Utanför Perth, som egentligen är enda staden på västsidan, så är det inte särskilt mycket trafik!! Vägarna är långa och breda och det var lätt hänt att högerfoten blev väl tung... Efter ett tag så inser jag att jag nog borde tankat INNAN jag gav mig av, då det inte finns jättemånga alternativ utmed vägarna. Det finns inte ens täckning på mobilen när du lämnat Perth...

TUR att jag hade en GPS med mig så jag lätt kunde knappa in närmsta bensinstation. Jag hamnade visserligen lite off-track, men vad gör det när man har semester. :) Fick se fina omgivningar och massa hästgårdar. Macken var liten o söt och sålde tom. kaffe och muffins till min stora glädje. Snubben hjälpte mig också glatt att öppna bensinlocket då jag hade lite problem att hitta rätt spak. ;)

Såna här små rackare såg jag lite överallt, även utmed promenadvägarna i Perth.

När jag väl kom fram så var det verkligen en rätt häftig syn - ett mega område med bara massa lustiga stenformationer. Läckert!

Efter att ha promenerat runt o kikat lite så tog jag bilen för att köra runt, där fanns en liten envägsslinga på 4km och det var riktigt coolt. 

Utmed vägen fanns det små parkeringsfickor så att man kunde gå ut o kika runt lite.

Tyckte också sandkullarna var coola - mitt i ingenstans. Tyckte först det såg ut som snö.. men det var lite väl varmt för det. ;)

Spana in mamma Emu och hennes två kids :)

På vägen tillbaka stannade jag till i Lancelin, där många sandboardar. Jag hörde att pga. regnet den senaste tiden så var sanden ganska "klistrig" och jag kände inte för att ha sand överallt, så jag nöjde mig med lite käk på strandkafét.

Sen hade jag ca 1,5 timmar kvar till Perth och det var många fina vyer utmed vägen.

Diggar Australien och dess vidder starkt!!

I Perth hade det hunnit bli rusningstid, men det är absolut inte så farligt som det låter - det rör sig fortfarande framåt och bästa av allt är att folk är så snälla mot varann i trafiken!! 

WA (Western Australia) fick jag lära mig stod för "Wait Awhile" och det är så sant - det är väldigt lugnt tempo och det är väldigt skönt! Det var verkligen en lugn och skön vecka. Det var la ett par regniga dagar när jag var där, men i övrigt så har nog Perth blivit välsignat med världens finaste väder mest hela tiden!

Efter min avkopplande vecka i Perth så bar det av till Singapore för ett par dagar med mina lovely crazy vänner Jill, Aisling och CJ. Manila crew åter samlat... :)