Camiguin

Vi hade ledigt här måndag och tisdag, så jag passade på att sticka iväg. Camiguin var målet och det är en destination jag suktat efter ett tag, men 4 dagar är ett måste för mindre än så är inte mycket lönt. Resvägen är varken den smidigaste eller bekvämaste, så man behöver några dagar på plats för att det ska vara värt besväret.

Kl. 04.15 gick flyget på lördag morgon från ett stormigt och regnigt Manila till Cagayan de Oro (norra Mindanao). Det regnade så mycket så jag var rädd att flyget skulle bli inställt och det var en liten nervös stund innan jag fick tag i en taxi. Av någon anledning stannar inte taxibilarna när det regnar... Det är mycket jag inte förstår mig på här och det är definitivt en av grejerna! 

Hursomhelt, väl framme i Cagayan behövde jag en taxi till busstationen. Som vanligt blir man ju halvt attackerad när man kommer ut från flygplatsen av alla olika snubbar som vill köra en och givetvis försöker de luras! Men jag hittade en klok filippin som ville åt samma håll så vi delade taxi. På busshållplatsen började nästa omgång gapmånsar, trots att jag har blivit rätt bra på att ignorera dem numera så är de väldans störiga. Bussar fanns där i mängder och folk likaså, men jag letade reda på en buss och fick sista biljetten - extraplatsen längst fram. Passade mig ypperligt för då fick jag vara ifred och fick dessutom första parkett. ;)

Två timmar senare på skumpiga vägar kom jag fram till Balingoan och väl där gick jag en kort promenix till färjeläget. Från Balingoan till Benoni (på Camiguin) tar det ca 1 timme med färja.

Framme på Camiguin väntade nästa projekt av att sortera bland skrik-gänget och leta rätt på transportmedel till resorten där jag bokat rum. Det blev en tricycle till slut, men det skulle visa sig vara ett halvdant val - den var otroligt trög och vi blev inte annat än omkörda, till råga på allt tar bensinen slut och utan ett ord hoppar gamle mannen ut och börjar putta...!?! Ehh, ska jag sitta kvar o bli puttad hela vägen?

Kommunikation och information verkar vara totalt överskattat här och jag blir lika trött var gång. Slutade med att jag hoppade ut och sa att jag väntar på annat transportmedel, så det så!!

Lagom pigg och förstående efter en dittills rätt påfrestande resa (hade dessutom börjat bli väl varmt ute), stod jag, mitt ute i ingenstans - i en liten skuggfläck jag hittat, och väntade på bättre tider.

När man är vit i detta land får man ju som nämnts många gånger tidigare - ALDRIG vara ifred och man blir dessutom alltid utsatt för rent löjliga lureri-försök. Så när jag stod där som en utomjording vid sidan av vägen bidrog det självklart till att ett antal fordon stannade till och erbjöd skjuts till ungefär 10 x egentliga priset. Visst det kanske inte är jättemånga kronor, men nu är det en principfråga!!

Hursomhelst, min gamle bensinlösa tricycle hann komma tillbaka (tankad!) innan annat godtagbart alternativ hade dykt upp så jag hoppade in igen. Han fick sig ett o annat tips för framtiden, men tror inte den informationen lagrades någon längre stund.

Nu var jag iaf framme - jippie!

Utsikten från våningen där mitt rum låg, inte så illa!

Vädret var fantastiskt och stället var väldigt vackert!! Jag käkade lunch o la mig sedan i hängmattan. På eftermiddagen följde jag med ett dykargäng ut i båten o lade mig på White Beach medan de upptäckte världen under ytan. Det är en kritvit sandstrand som bara dyker upp under eftermiddagen när det är lågt tidvatten. Väldigt fint, men då den bara finns på eftermiddagen så blir det också lite av en anstormning när den dyker upp. Trots lite mycket folk så var det fantastiskt fin utsikt över ön.

Eftermiddagen/kvällen tillbringades i hängmattan med en bok. Så skönt. Det blev tidigt i sängs och jag sov säkert 12 timmar! Det är så himla gott att sova efter en dag med frisk luft och där det är tyst o lugnt. Inga skällande hundar, bråkiga katter, discospelande skolor eller diverse andra oljud som väcker mig på tok för tidigt! Jag fick dessutom rum med fönster i båda ändar, så hela natten bjöd på en skön fläkt med frisk luft. Och förutom myggnät så hade jag geckos som hjälpte till att hålla myggorna borta. Jag sov som en stock! :)

Dagen därpå gjorde jag två dyk; ett på vardera sida av White Island. Det första heter Sanctuary och där fick vi se massa fina koraller och fiskar, men det bästa av allt - SKÖLDPADDA!!! Jösses, va glad jag blev - de är ju så otroligt fina och vi fick se en nära! Efter lunch skulle vi göra ett Drift Dive, vilket betyder att man glider med en ström, som kan vara olika stark så klart. Det här blev inte mycket till Drift dock, för det var ingen ström! Men om igen fick jag se en sköldpadda så jag var så lycklig så! :)

Vår dykinstruktör Weng

 

Kvällen bjöd på finfin solnedgång

Dagen därpå ville jag upptäcka ön och samma intresse hade en tysk tjej som heter Lisa, så vi hyrde varsin motorcykel och gav oss av. Ön är inte så stor, så den kan man lätt fixa på en dag.

Första stoppet skulle bli Old Volcano, men där gjorde vi bort oss lite... Michelle (från vårt boende) hade kryssat i och tipsat oss om vad vi skulle lägga tid på etc. och just de första stoppen var mest för att ta kort. Mitt minne är ju oerhört kort och så även Lisas verkade det som så vi började ju knata upp o tänkte att det kan inte ta så värst lång tid - men jösses vad jobbigt det var!! Grymt varmt o fuktigt var det så vi var snart genomsvetta!! Men men, motion skadar ju inte. ;)

Utsikten var ju rätt grann med, men vet inte om det var värt besväret. ;)

Vi fortsatte och stannade till en kortis vid Bura Soda Springs, där vi fick svalkat oss lite. Dock blev det snart lite strävigt då vi var de enda vita och inte direkt fick va ifred... snark.

Så vi for vidare mot Tuason Falls, som blev min absoluta favorit!

Hälften av äventyret var ju att köra motorcykel och det blev riktigt kul när vi skulle till vattenfallet då vägen blev allt skumpigare. :) Väl framme stod där en liten snubbe som gärna guidade oss genom djungeln till vattenfallet. Sagolik natur och roligt vandring.

Jag frågade vår "guide" (som inte kunde värst mycket engelska, men vi hankade oss fram med lite tagalog o lite engelska) om det var en hängbro - men det var tydligen en vattenledning som försörjde dem med dricksvatten. Om jag nu förstod rätt!!

Väl framme var vattenfallet riktigt maffigt och vattnet var kallt så vi blev snabbt avsvalkade. :)
Hela området var otroligt vackert!!

Men vi skulle ju ta oss runt HELA ön så kunde ju inte sitta där hela dan.

Såg fler hästar på denna ön än vad jag sett någon annanstans i Filippinerna. Dock tyckte jag deras uppbindning var lite komisk - ett rep runt halsen. På liknande sätt binder de ALLA djur egentligen - grisar, getter, kor, tuppar etc. Inte riktigt som hemma. ;)

En annan tabbe jag gjorde var att inte ta med mig någon pick-nick från vårt resort - mycket klantigt och det borde jag ha tänkt på efter drygt två år i detta land. Men vi gjorde ett stopp i Catarman och köpte lite frukt på marknaden. Frukten känns sådär lockande när stanken av torkad fisk tar över, men får vänta med att äta tills man kommer därifrån! ;)

Det här är en vanlig syn, filippinare köper engångsförpackningar av schampoo, tvål, tandkräm etc., istället för flaskor. Många har endast pengar för dagen och det klart då får man köpa det som är väsentligt just den dan. Men det är också ytterliggare ett bevis på deras framförhållning och miljötänk.

Efter detta pit-stop fortsatte vi mot Cantaan för att snorkla och se Giant Clams. Förutom musslorna såg jag även en stor barracuda så det var lite fräckt. Klockan hade hunnit bli lite mycket och det mörknar ju redan vid 18 här så efter detta blev det raka vägen tillbaka till Action Geckos. På musselstället hittade vi dessutom två andra tyskar från vårt resort som inte riktigt visste hur de skulle ta sig tillbaka så de fick åka bakom oss. Efter en välbehövlig dusch åkte Lisa och jag till Luna Restaurant för att käka pizza, mycket gott! Dagen för hejdå var kommen och jag ville verkligen INTE åka därifrån!! Efter god frukost och lite chillande i hängmattan fanns det dock ingen återvändo... :( Efter motorella, jeepney, färja, buss, taxi, flyg och taxi var jag hemma - 10 timmar senare!! Resvägen är som sagt ett mäck, men oj vilket fint ställe!

En helt fantastisk resa och jag hoppas jag kan åka tillbaka någon gång.